|
Psalm 254 ur 1695 års psalmbok 
|
|
Psalm nr 254 ur 1695 års svenska psalmbok
Denna hemska text är exakt avskriven. Den har samma melodi som psalmerna 448, 534 och 635 i 1986 års psalmbok. |
|
1.
Ack, huru stort är mitt elände Gråt och jämmer är min spis Efter Gud sig til mig wände Med sin grymhets skarpa ris Han har mig i mörkret fört All min glädje platt förstört Mina ben nu sönderslagit Kraft och fägring från mig tagit. 2. Gud har mig med bittra galla Spisat, ty han war mig wred Låtit mig i mörkret falla Som the döde slängas ned Han har innemurat mig Och igentäpt all min stig Satt mig uti fjättrar grymma At jag ej kan undan rymma 3. Fast jag länge hafwer ropat har han dock sin öron lyckt Med elände öfwerhopat Och mig ned i djupet tryckt Sökt hwar han mig skulle få Rifwit mig i stycken små Spändt sin boga, jag har warit Målet, thit hans skott har farit 4. När jag af hans pilar sargas Är jag allas spe och spott Ja, jag sielf ther af förargas At slikt gör min owän godt Jag är utaf tårar mätt Malört är min bästa rätt Jag är ifrån friden drifwen All min frögd förgäten blifwen 5. Som en slemhet tu oss kastar Ibland folken hit och thit Ther oss fienden swåra lastar Med et spotskt och bittert nit Oss förtrycker hwar och en Gör oss skada, skymf och mehn Och fast än wi så försmädas Måste wi dock wärre rädas 6. Mine tårar mig uppfräta All min lifskraft är förtärd Ty the, som emot mig träta hafwa mig med list beswärt Som en fogel i et nät Som et djur uti thess fjät Watten har man på mig gjutit och min ofärd platt beslutit 7. Ty har jag tidt tänkt och klagat Månn mitt hopp nu ute är? Har jag Gudi så misshagat At han wil ej wara när? Men, o Gud, tänk dock uppå Huru illa mig månd gå Tänk hwad sorg jag måste lida Och låt mig ej tröstlös qwida 8. Ack, tu wilt thet wist besinna Så försäkrar mig min själ Hoppet skall omsider winna Sådant wet mitt hjerta wäl Herrans mildhet warar än Och omfattar mig igen Ja, förnyar sig hwar morgon Til at trösta oss i sorgen 9. Här med sig min själ hugswalar Herren är min arfwedel Fast han än min hjälp förhalar Är dock i hans ord ej fel Han är trofast, mild och god Them, som hafwa tolamod Och i stadig tro förbida Hans förlossning, när the lida 10. O, hur ljufligt är få draga oket i sin ungdoms tid Lida Herrans näpst och aga Wänta han skal wara blid Ljufligt, när en plågad man Tyst och tolig wara kan Kan sin mun i stoftet trycka och förtiga sin olycka 11. Ty Gud wil ej platt fördrifwa Fast han ej bedröfwar hårdt Utan wil barmhertig blifwa Göra plåga lätt och kort Ja, fast han oss ofta slår Thet dock ej af hjertat går Skal til wårt förderf ej lända Eller all wår rätt förwända 12. Ho tör säga, thet Gud dömer Then oskyldig är, för strängt Att han all hans rätt förglömmer Then hans owän hafwer wrängt? Ack, hwi knorrar man nu så Öfwer thet, at Gud wil slå? Låt oss öfwer synden klaga Som kan Gudi så misshaga 13. Låt oss noga så rannsaka All wår lefnads wrånga lopp Låt oss wända strax tilbaka Til wår Gud, med tro och hopp Lyftom hjerta, röst och ljud Samt med händer up til Gud, Sägom, wi ha arge warit Ty ha wi ock illa farit 14. Wi, wi hafwe syndat swåra Och misshandlat in för tig Men för alla synder swåra Risar du oss hårdelig Öfwertäcker oss med nöd Plågar med en långsam död Ja, tin nådes dörr så stänger At wår bön sig ej framtränger 15. Men min ögon skola rinna Som en häftig wattuflod Til dess jag kan nåder finna Finna Herren mild och god Til thess han, som nu är wred Skådar af sin himmel ned Och uppå et slikt elände Gör en god och nådig ände 16. Så har jag min Gud åkallat I then graf jag nedsänkt låg Honom all min sak befallat Therför han ock til mig såg Ack, min Gud hör dock min röst Nalka tig snart med din tröst Och ehuru tid täcks tukta Säg, at jag skal intet frukta 17. Tu kant bäst min sak utföra, samt förlossa själ och lif Se den orätt the mig göra hjelpa mig mot theras kif Efter tu så noga wet Theras hjertans liflighet Men ack, wärdes them så löna At the tin rättwisa röna 18. Se och märk, at jag skal wara Theras wisa i hwart lag Låt them fångas i then snara Sargas af sin egen slag Utgjut all din wredes flod Och förskräck thet stolta mod Låt them tina banno höra Och din grymhet them förgöra H. Spegel |
   | |