Tror du på horoskop, Olga?

  Ja, men bara om det är personligt och gjort av en seriös, erfaren och professionell astrolog. Som doktor Singh t.ex.

Related pages:
Svärje.se
Nationaldagar

Sveriges Nationalsång


Text:
Richard Dybeck, 1844
De två första verserna är Sveriges nationalsång sedan 1866. Den är unik i världen såtillvida att det är den enda nationalsången som även inkluderar sina grannländer.
Melodin:
Gammal folkvisa som återfinns såväl i Västmanland som i Jämtland och i svenskbygderna i Finland. Mera info därom längre ner på sidan.

      (Om den inte självstartar)

Övriga nationalsånger:
Sverige
Norge
Danmark
Finland
Island
Ryssland
Tyskland
Storbritanien
Frankrike
Estland
Lettland
Litauen
Polen
EU, Europeiska Unionen
Hela världen (melodier)
Hela världen (texter)

Du gamla, du fria
1.
Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

2.
Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
3.
Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
din fana, högt den bragderika bära.
din fana, högt den bragderika bära.

4.
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.


Historik

"Du gamla, du fria" skrevs och framfördes av Richard Dybeck år 1844. Texten författade han till en gammal folkmelodi från Västmanland, "Så rider jag mig över tolvmilan skog".

Rickard Dybeck skrev de två första verserna i dagens version.

Sången fanns för första gången i tryck 1845 i samlingen "Valda svenska folksånger".

I Richard Dybecks ursprungliga text löd första textraden "Du gamla, du friska", men detta ändrade han 1866 till "Du gamla, du fria".

År 1910 författade Louise Ahlén ett tillägg på två extra strofer. Dessa två verser är det dock få som kan sjunga texten till.

Till skillnad från många andra nationalsånger har "Du gamla, du fria" aldrig officiellt, genom ett politiskt beslut, antagits som officiell nationalsång.

"Du gamla, du fria" har istället genom tradition kommit att bli Sveriges nationalsång.

Källa: kungahuset.se





Lyssna även på Sveriges Radios intressanta program om vår nationalsång och dess historia
(15 min.)

Föreståndaren för Musikhistoriska museet i Stockholm, doktor Tobias Nordlind, som forskat i vår nationalsångs historia, berättar att melodin till "Du gamla, du fria" i oförändrat skick är hämtad från en folkvisa med namnet "Olof Adelin", som upptecknats både i Västmanland och i Jämtland. Orginaltexten började med orden:

"Så rider jag mig genom sjumilaskog,
me`n andra så söteligen sova."

I Finland lär melodin med den ursprungliga texten ännu leva kvar, och den kände musikforskaren professor Otto Andersson i Åbo har antecknat en mängd olika varianter av den. Från början tycks den dock ha varit varken svensk eller finsk; doktor Norlind anför vissa skäl för att visan egentligen skulle vara tysk, och framhåller även den tyska stilen i melodibildningen.

"Du gamla, du fria" - eller som det då hette: "Du gamla, du friska" - sjöngs med denna nu välkända text första gången vid en aftonunderhållning med nordisk folkmusik i Stockholm den 18 november 1844. Författaren till dikten och arrangör av soarén var den unge folklivsforskaren Richard Dybeck, samme man som skrivit texten till "Mandom, mod och morske män".

Sången kom ut året därpå i tryck, dock tydligen utan Dybecks medgivande. Den sångsamlingen, där den ingick, recenserade han nämligen med bl. a. följande ord som just gälla "Du gamla, du fria":

"Visan är med ytterst få förändringar i den harmoniska behandlingen alldeles sådan, som utgifvarna wid eller straxt efter aftonunderhållningarne i slutet af år 1844 på ett för tillställaren af nämnda aftonunderhållningar (alltså Dybeck själv) obekant sätt öfverkommit densamma. De högst medelmåttiga orden till denna visa, af utgifvarna öfversatta på en ännu sämre tyska, voro, så som endast för tillfället författade, aldrig emnade att i tryck allmängöras. Tilltaget lärer af hvarje rättänkande menniska ogillas."

Kontentan av Dybecks litet tillkrånglade utläggning är alltså den, att han skrivit texten utan tanke på publicering, kanske bara för att möjliggöra sjungandet av den vackra folkmelodin, vidare att han själv inte alls var nöjd med texten, samt slutligen att utgivarna av sångsamlingen "lånat" den från honom utan att be om lov. Sångsamlingen blev i alla händelser mycket spridd och omtyckt, och slutligen insåg til och med Dybeck, att han inte kunde kämpa emot den popularitet hans sång erövrat, utan tryckte av den - med den nu kända texten - i sin tidning "Runa", dock inte förrän så sent som år 1865. Melodin hade han i samma tidning publicerat tjugu år tidigare.

Ställningen som svensk nationalsång fick "Du gamla, du fria" på 1890-talet. Långt inne på 1900-talet sjöng man dock för det mesta "friska" i stället för "fria". Att vi numera helt övergått till den senare formen torde vara allom bekant.

Eric Westerberg, 1938
Källa: Sven Lilja: De bästa allsångerna, Åhlén och Åkerlunds förlag 1938


Djursjukhus Stockholm

Innebandy Stockholm